Lagomt till helgens skidtävling blev båda barnen förkylda, ingen feber men hosta och snorigt. Att de skulle stanna hemma var däremot helt uteslutet, dottern var inställd på att få en medalj och det gick inte att diskutera. Eftersom gubben ändå skulle delta i vuxenloppet åkte vi ner till Vallen och anmälda oss, ja inte jag då som inte kände för att stå på näsan inför halva byn som var där, vilket jag med all säkerhet skulle ha gjort. När det var dags att sätta på nummerlappen ville inte sonen längre, någon förklaring fick jag inte riktigt, han ville bara inte. Dottern ställde dock upp, något sur över att de inte fick åka i backarna utan bara på fotbollsplanen eftersom det var för isigt uppe i kurvorna.
Inte helt lätt att stå på benen ens på det släta.
Men medalj blev det!
Sonen roade sig på sitt eget sätt istället och struntade i medaljen.
Men kexchoklad och festis ville han ha precis som syrran.
"Jag sitter inte i spåret, jag sitter mellan spåren", hävdade sonen bestämt när jag försökte få honom att flytta sig inför de vuxnas start.
Maken, som tänker försvara förra årets tredje placering, och övriga fem deltagare står redo för start.
Maken nöjd med sin andra placering.
Efteråt blev det hamburgare innan hemfärd för att fira alla hjärtansdag med middag, kladdkaka till efterrätt och melodifestivalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar