Åter i Säfsen

Eftersom vår resa till Säfsen på nyår slutade i magsjuka och tidigare hemfärd så lovade vi barnen att åka upp igen under vintern. Så sportlovet var ju ett givet tillfälle, vi inväntade bara hysat väder vilket vi tyckte att det såg ut som på lördagen. Blev inte riktigt som dom sa på väderprognosen, uppehåll, mulet och någon plusgrader utan snarare ömsom snöfall ömsom strålande sol. Men helt ok ändå. 

Dottern träffade några kompisar i backen så henne såg vi inte mycket av under dagen. 

Tyvärr hade de inte gjort något knattelängdspår på myren i år och jag vågade inte ge mig ut med sonen på den kortaste rundan som var 3 km eftersom spåren var lite slaskiga. Maken gav sig ut på en tur (15km) i alla fall eftersom han tränar inför Stafettvasan. Sonen och jag lyckades roa oss ändå. Vi hittade till nya pulkabacken...

... och gick på lilla skattjakten.

Också fanns det ju snöhögar att klättra i!

Åt gjorde vi tillsammans i alla fall. Klassikern korv med bröd blev det till lunch och sedan en liten efterrätt som sonen bakat (med lite hjälp) dagen innan: minikladdkaka.

Filuriusstatyn fick fungera som hängare.

Senare på dagen fick vi träffa den riktiga Filurius som kom för att åka med barnen i backen.

Sonen stod på avstånd och tittade på när de andra åkte tillsammans med Filurius, han vägrar fortfarande att testa slalomskidor. Jag försökte hela dagen att övertala honom att i alla fall testa rullbandet som finns i barnbacken, men utan resultat. Får nog sluta tjata på honom, för är han lik mig (vilket han är) blir det bara mera nej ju mer man tjatar. 

En kul dag i backen och däromkring, får se om vi hinner med en tur till innan våren är här.

Badhus, bibliotek och kojbygge

Sportlovsvädret jag önskade mig var strålande sol, snö och någon minusgrad. Det blev visst inte riktigt så. Mulet, duggregn och flera plusgrader är det väder som den här veckan har bjudit på istället. Så vad gör man då med två barn som mer eller mindre klättrar på väggarna eller sitter med näsan i surfplattan om de inte aktiveras? Ja, idag blev det först ett besök i badhuset och sen tog vi svängen förbi biblioteket och lånade en hel hög med böcker.

När vi kom hem igen blev det kojbygge i hallen utanför barnens rum. Kan ju hoppas de läser lite böcker därinne också. Lugnt och tyst har det varit hela kvällen i alla fall. 

Bio och klättergym

Inför varje lov brukar jag fråga  barnen vad de skulle vilja göra och så försöker jag fixa så vi kan göra åtminstone en av sakerna. Den här gången stod klättergymmet i Örebro högst upp på dotterns lista. Vi var ju där i november och sedan dess har hon tjatat om att få åka tillbaka. Eftersom de öppnar först på eftermiddagen så hann vi med bio innan, Sune i fjällen. Helt galen film med många skratt. Kanske är jag lättroad men kul var det och till viss del känner jag igen vår familj i galenskaperna.

Sen blev det klättergym och då anslöt även maken som jobbat hela dagen. 

 Den här gången testade även jag att klättra, med lite instruktioner från dottern först så klart.

Blev rätt nöjd med att orka klättra några steg i alla fall. Hörde maken mumla något om att "Var beredd på att ringa ambulans". Förstår inte alls vad han syftade på.

Tyvärr var det lite mycket folk den här gången så det var svårt att komma åt att klättra som vi ville, på de lätta ställena alltså. Och sonen tyckte inte alls att det var kul. Så vi stannande inte så länge utan åkte hem och åt semla istället. 

Solsken

Känns som att det är länge sedan vi såg solen här men i söndags så kom den fram, om än bara en liten stund. Eftersom barnen fortfarande är hostiga ville vi inte ge oss ut på någon längre utflykt, en promenad i Gamla Parken och runt kvarteret för att mata fåglarna fick duga.

Förkylning och skidtävling

Lagomt till helgens skidtävling blev båda barnen förkylda, ingen feber men hosta och snorigt. Att de skulle stanna hemma var däremot helt uteslutet, dottern var inställd på att få en medalj och det gick inte att diskutera. Eftersom gubben ändå skulle delta i vuxenloppet åkte vi ner till Vallen och anmälda oss, ja inte jag då som inte kände för att stå på näsan inför halva byn som var där, vilket jag med all säkerhet skulle ha gjort. När det var dags att sätta på nummerlappen ville inte sonen längre, någon förklaring fick jag inte riktigt, han ville bara inte. Dottern ställde dock upp, något sur över att de inte fick åka i backarna utan bara på fotbollsplanen eftersom det var för isigt uppe i kurvorna. 

Inte helt lätt att stå på benen ens på det släta.

Men medalj blev det!

Sonen roade sig på sitt eget sätt istället och struntade i medaljen. 

Men kexchoklad och festis ville han ha precis som syrran.

"Jag sitter inte i spåret, jag sitter mellan spåren", hävdade sonen bestämt när jag försökte få honom att flytta sig inför de vuxnas start.

Maken, som tänker försvara förra årets tredje placering, och övriga fem deltagare står redo för start.

Maken nöjd med sin andra placering.

Efteråt blev det hamburgare innan hemfärd för att fira alla hjärtansdag med middag, kladdkaka till efterrätt och melodifestivalen. 

Lugn helg

Under helgen som var blev det en och annan tur i längdspåret, lite övning för barnen inför nästa helgs skidtävling. 

Men att jag inte är kvalificerad att knyta pjäxor är helt säkert i alla fall! 

 En stund i pulkabacken, där någon roat sig med att göra en stor snögubbe eller rättare sagt snögumma, blev det också.