Svartåloppet

För vår familj slutar alltid sommaren med att hela familjen deltar i Svartåloppet. Eller ja, gubben och barnen har varit med i många år. Jag har lyckats undvika själva utförandet av loppet då jag istället följt med barnen eftersom de varit ganska små, hittills. Men i år ville barnen springa själva och så fick jag starten i 40-årspresent av några vänner. 

Ingen återvändo alltså, 5,5 km i, enligt mig, ganska tuff terräng. Vilket kanske inte säger så mycket då jag egentligen inte är särskilt förtjust i att springa överhuvudtaget. Men jag lade upp en bra strategi, tycker jag i all fall, man får gå i uppförsbackarna. Funkade bra och jag tog mig runt på ca 40 minuter. Ingen supertid men jag kände mig rätt nöjd efteråt!

Barnen hade 2,5 km att springa. Och dottern som försökt vinna över sin lillebror i flera års tid lyckades äntligen! 

Maken sprang 14 km för andra året och i år såg han inte helt förstörd ut när han kom i mål. 

På kvällen var det traditionsenlig grillning för familjerna, disco för barnen samt pub med efterföljande dans i Folkets Park. Mysigt och kul att se alla vänner, grannar och bekanta igen efter semestern då de flesta varit bortresta. Just i år blev inte kvällen så lång för oss eftersom det började spöregn efter att vi grillat, vi hann precis få i oss maten innan det började droppa. Men lika trevligt var det ändå, den korta stund vi var där.

Nu är det bara att ladda om för min del, har av någon anledning anmält mig till Tjejmilen i år också, men man får ju gå i uppförsbackarna! 

Läckö slott

På väg hem från västkusten passerade vi Lidköping. Både maken och jag mindes att vi varit på Läckö Slott när vi var små och tyckte det kunde vara kul att åka dit igen. Vi svängde av i en rondell mot Läckö Slott och insåg precis då att det stod 25 på skylten, alltså 25 kilometer, 2,5 mil! Som vi mindes det svängde man av och så var man framme. Det var visst inte riktigt så, men nu var vi ändå på väg så vi fortsatte på den lilla krokiga vägen.

Slottet var som vi mindes det, men mer i ordning gjort och fler ställen att kika på. Vi gick dock inte in i själva slottet mer än på borggårdarna och slottskyrkan eftersom klockan tickade på och maken skulle börja jobba nästa dag, så vi ville gärna komma hem innan det var allt för sent. Vi tog en promenad runt slottet och återkommer en annan gång när vi har mer tid.

 Något barnen tyckte var intressant och som skapade långa diskussioner var utedasset som hängde på slottsväggen. 

I hamnen intill slottet hittade vi, något förvånande, en stor vikingabåt. Det vi trodde vi skulle fått se när vi var på Birka (Birka på Björkö) tidigare i somras.

Hit får vi återkomma när vi har mer tid på oss.

Nordens Ark

Varje år brukar vi fråga barnen vad de har för önskemål inför sommarlovet. Oftast har de svarat: bada och vara med kompisar. Vilket inte är särskilt svårt att uppfylla. Men ju äldre barnen blivit desto mer avancerade svar har vi ju fått. I år ville dottern åka till en djurpark eller utomlands. Vi valde djurpark. Det fick bli Nordens Ark eftersom vi redan tidigare bestämt att vi skulle till Ramsvik. 

Just Nordens Ark känns också trevligare än andra djurparker eftersom den är mer i naturlig miljö och de tar hand om många utrotningshotade djur. Det är inte alltid man får se djuren, men det är en charm i det också. Den här gången lyckades vi ändå få se nästan alla djur utom uttern och vargarna som höll sig borta. 

Här hade de placerat pilgrimsfalksungar som skulle vänja sig vid naturen och bli vilda. Tyvärr såg vi inga, men inne i parken fanns några andra pilgrimsfalkar som vi fick syn på. Blev dock inga bra bilder.

Lite andra djur som vi såg:
Amurleopard

Snöleopard

Skogsren

Slaguggla

Japansk trana

Kärrsköldpadda

Pallaskatt

Persisk leopard

Skruvshornsget

Manvarg

Djurparken är rejält kuperad så det blev en ordentlig promenad den dagen. Det var skönt att komma tillbaka till stugan, äta gott och ta ett sista dopp i havet innan det nästa dag var dags att åka hem. Då blev det ett stopp vid Läckö Slott, kommer mer om det i nästa inlägg.

Fykan

Hela Ramsvik är ett enda stort naturreservat eftersom det finns tydliga spår från istiden men också av kustens väder och vind som präglar hela landskapet. Tydligaste spåren hittar man vid Fykan. 

En av våra dagar på Ramsvik åkte vi ut till Fykan för att se om det stämde med beskrivningarna vi läst om platsen. Att det skulle var storslagen natur, en plats för livsnjutare och naturfotografer. 

En smal, krokig väg ledde oss fram de två kilometrarna till en liten parkering där vi ställde bilden och fortsatte sedan med en promenad på ca en kilometer till en otroligt vacker utsiktsplats. 

Sonen ville fortsätta längre ut men tyvärr hängde regn och åskmoln runt omkring oss så vi vågade inte fortsätta. När det började mullra drog vi oss tillbaka till bilen istället, men detta är en plats vi definitivt kommer återvända till och undersöka mer. 

Ramsvik

För tre år sedan var vi och hälsade på en annan familj som semestrade på Ramsviks camping, medan vi själva tagit in på ett omysigt motell i Munkedal. När vi närmade oss Ramsvik den gången och såg ut över havet, klipporna och stranden visste jag att jag måste komma tillbaka. 

Det tog några år - men i år var det dags. Tre nätter bokades redan i våras, maken fick förlänga sin semester med några dagar och så höll vi tummarna för att vädret skulle vara med oss. Det var det, trots hot om åska och regn var det soligt och fint nästan hela tiden.

Den här stranden och utsikten är bara underbar!

Stugorna fanns i varierande storlek och standard, men en sak hade de gemensamt - de stod mycket tätt inpå varandra. Mysigt, tyckte barnen. Själv föredrar jag egentligen lite mer avskildhet, men naturen utanför uppvägde allt.

Efter ett första dopp i havet, som gjorde både hår och kropp klistrigt, ville barnen hellre fiska krabbor. Något dom sedan ägnade större delen av dagarna till att göra. Dom fascinerades över allt liv som fanns i havet, från små fiskstim till sjöstjärnor, ålar och krabbor.

En och annan glass slank ner under dagarna...

... likaså en hel del skaldjur.

En av kvällarna tog vi en tur ut på klipporna och upp på högsta punkten, med en otrolig utsikt!

Gubben hittade sig en egen plats.

Att ta fina kort på barnen i blåsten på toppen var inte helt lätt!

Lättare att ta kort på solen som höll på att gå ner.

Under våra dagar i Ramsvik hann vi också med en tur till naturreservatet Fykan och djurparken Nordens Ark, skriver om det i kommande inlägg. Nu är det dags att ta hand om all tvätt vi samlat på oss.