Vi började med en promenad runt Djupa hålet, som kommit till under istiden. På det djupaste stället var det 48 meter djupt och dit tog vi oss, efter rundvandringen. Otrolig känsla, både att titta ner över kanten och att sedan vara längst ner och ha träden svajande ovanför oss.
Att gå upp från hålet var ganska slitsamt, särskilt som maken hittade en "genväg", vilket innebar stupande brant backe och klivande bland blåbärsris och meterhöga ormbunkar. Men upp kom vi! Tur det fanns en bänk att vila på.
På vägen tillbaka till bilen hittade barnen blåbär som redan mognat.
Väl framme vid bilen tornade molnen upp sig igen - dags för en ny regnskur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar