Hidinge kyrka och ett djur eller två

Solen sken på förmiddagen och det kändes som det var läge för en utflykt med familjen, nu när vi var lediga denna klämdag. Vi bestämde oss snabbt för att åka till Hidinge kyrka och sedan fortsätta till naturreservatet som ligger alldeles intill som vi läst om. Efter lunch packade vi en lätt fika, saft, kaffe, te och bullar. Lite godis till barnen i fall de behövde för att orka. Vi visste ju inte riktigt hur långt vi skulle gå eller hur det såg ut på platsen.

Kyrktornet syntes lång väg och barnen var övertygade om att det inte var en kyrka utan ett slott. Tornet var nog där Rapunzel bodde spekulerade dom över. Väl framme fick de ge med sig om att det faktiskt var en kyrka, en mycket vacker sådan.

Efter det stoppet fortsatte vi några hundra meter till parkeringen intill naturreservatet och klev ur. Direkt började jag fundera på varför det var elstängsel och gallergrind in till reservatet. Men maken och dottern travade på. Och travade - det gjorde två hästar alldeles innanför grindarna! Sonen blev genast på sin vakt, för att inte tala om mig som fick hjärtat i halsgropen, gillar liksom inte djur särskilt mycket. Eller - dom får gärna finnas - bara inte nära mig!

Maken och dottern hittar en fin plats att fika på och ropar på oss. När vi börjar gå dit, går även hästarna med oss! Maken och dottern hälsar och klappar på dom. Sonen och jag tar oss snabbt ner för branten för att slippa undan, eller snarare flyr nerför ravinkanten som stupar rakt ner till ån som vi egentligen är där för att titta på. När vi kommit ner och hämtat andan står vi och tittar på de ståtliga djur som nog funderade på vad dom där människorna höll på med.

Maken och dottern gör oss sällskap och vi tar oss över bro efter bro längs ån som eroderat längs reservatet. Lite funderingar har jag fortfarande om det finns fler djur, men snart släpper jag tankarna på det och vi börjar leta efter ett ställe att fika på. Vi vet att det ska finnas ett vindskydd och eftersom det börjat regna lite lätt så bestämmer vi oss för att leta efter det. 

Naturen är fantastik och det känns som vi klivit in i en sagovärld när vi hittar den här eken.

Vi gå och går. Och går och går.  En skylt dyker upp och det står att det ska vara 800 meter till vindskyddet. Vi fortsätter. Och fortsätter... Barnen klagar över att de är hungriga. Att stanna är inte att tänka på då en hel del mygg dykt upp. Vi går en bit till...

Plötsligt säger maken att där uppe är det. Där på höjden ser han skymten av vindskyddet. Vi skyndar på, för nu regnar det lite mer. Men så... vad är det vi ser? KOR! Det står kor och betar utanför vindskyddet! 

Jag förklarar för familjen att nu klarar jag inte det här mer och vi tar oss snabbt (det tar en halvtimme) tillbaka till parkeringen och tryggheten. Fikar gör vi i bilen på vägen hem! Nästa gång kommer jag att noggrant ta reda på om platsen vi ska göra utflykt till också är betesmark. För då går inte jag dit!

Baddags

Eftersom det är en extremvarm vår i år har barnens badpremiär i sjön flyttats fram betydligt. Redan förra helgen var barnen i för ett dopp. Och igår var det dags igen, då fråga dom om vi inte kunde stanna för att sola och ta med fika. Men det fick bli en annan gång, tyckte jag. Som sträckte mig till att doppa fötterna och fotografera.

Förra helgens bilder:

Dottern dyker i medan sonen är mer avvaktande och bestämmer sig för att sand är mycket roligare än vatten just nu.

Denna helg:

Bryggorna har lagts i och barnen spanar in att det inte finns någon stege för att ta sig upp. Dottern fixar det ändå genom att "leka" säl.

Det där med sand är ju fortfarande rätt kul. Men sonen doppade sig faktiskt den här gången.

Hoppas på lite svalare temperaturer, över 25 är inte min grej, men fortfarande med en hel del sol.

Picasso

I fredags sken solen och det kändes lite som sommar så efter ett besök på Kristinehamns badhus gjorde vi, för oss, en klassiker. Åkte till Picassostatyn och köpte glass. Det var ingen lång stund men -
åh, så avkopplande. Älskar sjö och hav!

Lästips

Nu var det länge sedan det blev något uteliv för den här familjen. Insåg att det nästan är en hel månad sen vi var iväg till gruvorna. Så blir det när livet kommer emellan, jobb och barnens aktiviteter har avlöst varandra men nu börjar vi se slutet på den här intensiva perioden. 

I går kväll tog jag fram några av de böcker jag brukar återvända till när fantasin tryter över vart vi ska ta vägen för våra utflykter. Funderar på ravinen vi Hidinge eller Garphyttans nationalpark som nästa mål.

Gruvutflykt

Idag blev det en spontanutflykt till några gruvor i närheten av där vi bor. Några vänner till oss ringde och frågade om vi ville följa med och eftersom vi inte hade något för oss, förutom dammsuga och skura golv, så slängde vi ihop en matsäck (bullar den här gången) och hängde på.

Fantastiskt att de redan på 1600-talet bröt järnmalm i området och att de överhuvudtaget kom dit i snårskogen.

Bredvid gruvhålen hade all småsten och annat som inte behövdes i gruvhanteringen lagts på hög.

Efter en del letande och klättrande hittade vi gruvingången, som tyvärr rasat in. Barnen var enormt besvikna för att de inte fick klättra ner och titta.

Lite glada blev de när de istället såg ett fågelbo med tre ägg, vi hade lyckats skrämma iväg fågelmamman så vi gick snabbt därifrån igen.

 Maken hittade bästa platsen när det var fikadags!

Lekdags

Idag var det mycket plock med sånt där som måste göras, tvätt, disk... men en liten stund var vi ändå tvungna att hinna ut i solskenet innan det var dags för mig att åka till frissan. Så en timme i trädgården med hoppande i studsmatta och fotbollslekar blev det, dotterns nalle fick hänga med på ett hörn också.

Trystorps ekängar

Påsklov och sol betyder bara en sak i vår familj - utflyktsdags. Efter en del funderande blev det till slut Trystorp, som är otroligt vackert just den här tiden på året när vitsipporna slagit ut. Maken jobbade så jag åkte själv med barnen. Vi har varit där flera gånger, men jag har aldrig kört själv, så nog trodde jag att jag skulle hitta dit. Fel, fel, fel... När vi kom fram till en kyrka kändes det inte rätt, kunde inte komma ihåg att jag någonsin åkt förbi en kyrka på vägen dit. Så jag stannade till utanför kyrkan och ringde mamma, med mycket dålig täckning där ute på Närkesslätten, så förstod jag vart jag kört fel och hur jag skulle fortsätta. Barnen tyckte det var jättekul att mamma kört fel så det fick jag höra resten av dagen!

Kyrkan vi stannat vi var Tångeråsa kyrka med anor från medeltiden, intressant tyckte både barnen och jag så vi gick ur och tog lite kort, synd bara att det inte var öppet. Skulle ha varit kul att se hur det såg ut invändigt också.

Till slut kom vi fram dit vi skulle, solen gick i moln och det blåste kraftigt. Tur vi hade extra tröjor med oss! Några vitsippor hade slagit ut men vi var nog någon vecka för tidiga. Däremot vart det fullt av blåsippor och mängder av knoppande träd och buskar.

När vi hittar "konstiga" växter som ingen av oss känner igen är det tur att dottern har med sig sin fältflora.

Fika hade vi med oss förstås, den här gången körde jag den nyttiga varianten - macka och frukt - gillades sådär av barnen, hjälptes upp lite när dom fick varm choklad att dricka.

Efter ett par timmars promenad satte vi oss i bilen igen för hemfärd, utan felkörningar den här gången!