I helgen var jag bara tvungen att försöka få ut barnen. Hur mycket tv kan barn egentligen titta på, utan att tröttna? När jag väl fått ut dom tycker dom i alla fall att det är kul och vill knappt gå in igen.
Dottern, som sagt sedan fyra års ålder att hon ska bli fågelskådare när hon blir stor, kom på att dom kunde spana på fåglar. Så hon placerade sig mellan granhäcken och staket, precis intill fågelbordet medan sonen, som är måttligt intresserad, nöjde sig med husknuten en bit ifrån. Dottern lyckades hålla sig riktigt stilla så en fågel kom alldeles intill. Senare den dagen berättade hon exakt vilka fågelarter hon sett och hur många av varje.
Sonen tröttnade ganska snart och började försöka låta som fåglarna istället - vilket inte gick så bra utan slutade med att syskonen blev osams för att han skrämde iväg alla fåglar.
Men dom var ju ute i alla fall ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar