Längdskidåkning, Filipstad

Snön lyser med sin frånvaro och gatorna är fyllda med is här hemma, vilket gör att vi varken kan åka pulka, skidor eller ens ta en promenad häromkring just nu. Eftersom gubben ska åka stafettvasan i år så bestämde vi oss för att hitta ett ställe, inte allt för långt bort, som vi kunde göra en dagsutflykt till för att åka lite skidor. 

Vi bestämde oss för Filipstad, där de har längdspår som de gör med konstsnö, en del äkta snö fanns också. Redan på vägen upp började vi ångra vårt beslut när vädret plötsligt slog om och det började regna! Det slog om igen när vi väl var framme och denna gång till snö. Det vräkte ner i ca en halvtimme samtidigt som det blåste kraftigt. 

Maken och dottern gav sig ut direkt, dottern på en två kilometers runda och maken åkte över milen. 

Under tiden försökte jag övertala/roa sonen, som helt plötsligt inte skulle åka längdskidor. Hans förklaringar till varför han inte ville åka var att det var för mycket folk, han bara åkte hemma på fotbollsplan och, den bästa förklaringen, "Skidåkning är liksom inte min grej, förstår du mamma." Hade lite svårt att hålla mig för skratt just vid den kommentaren. Vi hittade i alla fall en snöhög där han kunde göra koja och åka kana, så han var nöjd ändå. 

När maken till slut var tillbaka fick även jag ta en liten skidtur. Men den blev inte lång då jag hunnit börja frysa en lång stund innan dess så fingrarna var vita (lider av Raynauds syndrom) och jag hade svårt att hålla i stavarna. Gubben hann ta en bild av mig i alla fall!

Hela familjen var dessutom hungriga och vad vi såg fanns ingen värmestuga där vi kunde äta våra medhavda pannkakor. Så vi packade snabbt ihop och åt på vägen hem i bilen. Nästa gång tar vi med bob till sonen, värmekuddar att ha i mina handskar och äter på OK-macken som finns i närheten.